Mitt liv med Cochleaimplantat: Alex, 11 år

 In Nyhet

Du får ofta föräldrarnas perspektiv, men vet du hur livet är för barnet självt? Här får vi ta del av Alex liv, en 11-åring med fullständig hörselnedsättning och bilaterala cochleaimplantat. Alex delar med sig av sina reflektioner över livet med cochleaimplantat.

_______________________________________________________________________________________

“Jag gillar cochleaimplantat, för med dem kan jag lyssna på alla ljud omkring mig, och prata med mina vänner.”

Jag heter Alexandre Batalha, men mina vänner kallar mig Alex. Jag bor i Brasilien, är 11 år och går år 6 i skolan. Jag är bilateral cochleaimplantat-användare och jag använder MED-EL SONNET ljudprocessorer. Jag gillar att titta på film, spela TV-spel, spela fotboll med mina vänner, och att åka skateboard. Jag älskar att gå till stranden och jag vandrar i bergen med mina föräldrar.

Jag gillar verkligen mitt liv med cochleaimplantat. Jag kan höra allt som sägs och kan vara precis som mina vänner. Jag gillar cochleaimplantat för att jag kan lyssna på alla ljud omkring mig, och jag kan prata med mina vänner. Jag gillar dem också för att jag kan prata i telefon och använda mina elektroniska leksaker, precis som mina vänner!

“Jag minns också att när jag fick mitt andra implantat, blev ljud starkare och klarare. Jag behövde inte försöka lyssna så intensivt, för jag kunde höra från vilket håll ljuden kom.”

Jag fick mitt första implantat när jag var två år gammal, men kan inte riktigt minnas det. Jag minns när jag fick mitt andra implantat-jag var 7 år. Jag minns att jag var lite rädd när jag fick veta att jag kunde få ett andra cochleaimplantat. Men min mamma och pappa berättade om operationen, och hur det skulle vara att ha implantatet påslaget, och att det skulle göra att jag hörde bättre. Det fick mig att känna mig tryggare, så sedan ville jag verkligen ha det andra implantatet. Min mamma och pappa var med vid min första operation och berättade hur det skulle kunna vara, så då var jag inte rädd längre.

Mina föräldrar berättade att det inte skulle bli för alltför svårt att lära sig höra med ett andra implantat för jag hade ju redan lärt mig höra och tala med mitt första implantat. Allting gick verkligen fort—att lära sig höra med mitt andra implantat gick bra, och var inte svårt alls. Mina föräldrar hjälpte mig också mycket med att höra med mina två implantat—de pratade mycket med mig, berättade historier, och spelade spel med mig. Vi tränade att tala och lyssna massor när jag gjorde läxorna. Jag gillade verkligen min rehabilitering, för jag gillade verkligen personerna som hjälpte mig. De var alltid snälla och trevliga, och de skämtade mycket när de tränade med mig. Jag minns att ljudet var  starkare och klarare när jag fick mitt andra implantat. Jag behövde inte kämpa så hårt för att lyssna, för jag kunde höra varifrån ljuden kom.

“Mina vänner i skolan frågade mig hur ljuden jag kunde höra lät, och jag försökte berätta allt jag visste om mina CI för dem.”

Ibland frågar folk mig i skolan varför jag har något på örat. Jag säger att jag föddes helt döv och att jag behövde en operation för att kunna höra. Mina vänner i skolan frågar mig hur ljuden låter som jag kan höra, och jag försöker berätta allt jag vet om mina CI för dem. Jag säger till mina vänner och alla andra att utan dessa apparater skulle jag inte höra att de pratade alls!

“Mina implantat hjälper mig höra mina vänner när vi sportar i skolan tillsammans eller pratar om filmer.”

 Mina implantat hjälper mig lyssna på mina vänner när vi sportar i skolan tillsammans, eller pratar om filmer. Jag hör även när jag spelar TV spel och chattar online. Mina två implantat hjälper mig också massor i skolan—de gör det enkelt för mig att förstå mina klasskompisar eller läraren. Jag älskar att använda mina cochleaimplantat på stranden också och använder  WaterWear så att jag kan höra mina föräldrar eller mina vänner när jag badar.

Jag är alltid försiktig med mina processorer och är rädd om dem. Jag är uppmärksam när jag tar på, och av mina “öron” varje morgon och kväll, för jag vill inte att de ska ramla i golvet. När jag sportar, använder jag alltid tillbehör för att skydda dem och få dem att sitta kvar.  Mina föräldrar tar hand om mina processorer när jag lägger mig —de lägger dem i ett tork kit när jag somnar på kvällen.

Jag tycker inte min hörselnedsättning hindrar mig från att göra något jag vill göra. Ibland blir jag lite irriterad när batterierna tar slut mitt i en film, men då byter jag bara batterier direkt! Det bästa med mina implantat är att jag kan lyssna på mina vänner och min familj, kan prata i telefon, lyssna på musik, och lyssna på mina favorit-superheroes på film och i TV spel.

När jag blir äldre skulle jag vilja bli läkare och forskare, för jag gillar att hjälpa folk. Och jag skulle till och med vilja jobba för MED-EL för att nya saker ska komma till nytta i framtida cochleaimplantat!

 

Tack gör att du delar med dig av din berättelse, Alex!

Leave a Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

0